Låt mig kort förklara skillnaden mellan självkänsla och självförtroende.

Att ha en bra självkänsla är att känna ett egenvärde utan prestation.

Att ha bra självförtroende är att känna man klarar av saker.

Självkänsla

En god självkänsla innebär att vara grundad i den person du är, anser dig lika mycket värd som någon annan och du behöver inte förställa dig för att duga. Du står bra rustad när du utsätts för kritik eller prövningar och i och med att du vet om ditt eget värde så är du också modig att gå mot egna mål och vara kreativ. Om du skulle misslyckas så borstar du av dig och provar igen.

En sund självkänsla innebär att du är mindre sårbar för livets svårigheter.

Med en dålig självkänsla har du starka tendenser att känna dig osäker i situationer och är uppmärksam vad du tror andra vill ha av dig eller hur dom tycker du ska vara. Du letar ständigt efter beröm och bekräftelse från andra. Det gör dig sårbar. Du jämför dig ständigt med andra och du har nära att känna skam och skuldkänslor för att inte räcka till för andra eller vara till lags. I situationer då den lilla trygghet du känner rycks bort, vid osämja eller bråk, kan hela din värld ramma och små saker kan sätta hela din värld i gungning.

Du gör det som förväntas av dig men inuti känns det tomt för du agerar inte utifrån din egen inre känsla och behov. Om du har en mycket dålig självkänsla kan du ha tappat bort dig själv helt, din vilja och vad du tycker gör livet värt att leva.

Livets lotteri

Hur får vi då dålig eller bra självkänsla. Ja, tyvärr sitter mycket i hur vi hade det som barn. Lite klyschigt, kanske du tycker, men mycket av våra tankar om oss själva kommer med ett slags grundlagt utgångsläge där vi själva ger oss vårt egenvärde och, som om vi inte blir uppmärksammade på de, begränsar oss hela livet.

Du kanske hade en bra barndom där dina föräldrar utgick från de bästa intensioner.  Men dom kanske inte gav dig verktyg att hantera dina mindre smickrande känslor utan själva tyckte det var jobbigt att hantera när du var ledsen för något.

Dina föräldrar kanske försökte distrahera dig ifrån dom jobbiga känslorna i stället för att bekräfta att dom förstod, att det var ok och att du var ok även om du var ledsen. Dom kanske sa något i stil med ”ja, men det var väl inte så farligt, nu får du sluta lipa…” eller ”upp och hoppa igen” eller gav dig något gott att äta som tröst.

Dom kanske ville att du skulle ha vänner och rådde dig att jämt vara snäll och ge med dig.

Det är väldigt vanligt att barn där någon av föräldrarna varit väldigt auktoritära eller ville ha disciplinerade och väluppfostrade barn gav sina barn en dålig självkänsla. Att ständig bli tillrättavisad och bedömd gör att man ständigt är på vakt mot vad andra vill att jag ska vara.

Barn som växer upp med någon förälder som har starka känslostormar och uttrycker det med diskussioner, bråk och drama i familjer ger också sina barn en känsla av att barnets känslor och behov kommer i andra hand. Allt för att lugna dramat. Barnet kanske till och med får beröm för att dom är så lugna och kloka i situationen vilket förstärker ännu mer rollen att ta hand om andras behov och inte uttrycka mina egna.

Men du kan också utveckla en dålig självkänsla som vuxen. Den dåliga självkänslan kommer då oftast av att ha oturen att hamna en osund relation. Det finns tyvärr många exempel på där relationer övergår från passionerad kärlek till att trycka ner den andra för att få makt, kontroll och ensamrätt till sin partner. Läs gärna mer om narcissistiska relationer här.

Reparera och lär om

Det bästa med allt är att det går att läka, lära om och lära rätt. När man lär känna och förstår sig själv, ser efter sina egna behov, kan ge det man behöver till sig själv och sätta gränser kommer viljan, styrkan och glädjen.